Öppna seminarier

Fem öppna seminarier anordnades på Bezdomny i Göteborg, Skövde Konsthall,  Länsmuséet Halmstad, DKTUS Stockholm och på HHF i Göteborg för att ytterligare vidga och sprida diskussionen om kvalitetsbegreppet. Närmare åttio aktörer från konst- och kulturområdet deltog. Med utgångspunkt i de videofilmade intervjuerna fortsatte diskussionerna kring begreppet i små grupper, något som bidrog till att intervjuernas mer informella ton kunde bibehållas. Vid några av seminarietillfällena utgick diskussionerna från frågor kring urval, retorik och insocialisering.

seminarie på SKövde Konsthall. Foto: Alexandra Hedberg

Vi presenterar här ett urval av diskussioner och reflektioner från seminarietillfällena. För att underlätta läsningen har replikerna strukturerats runt ämnen och grupperats. Mer av vad som blev sagt under seminarierna kommer att finnas att läsa i boken Bortom Orden (tillgänglig i januari 2011)

***************
om meriter

De flesta definierar kvalitet som något man känner – men de vågar inte fatta beslut utifrån denna känsla, utan referenser – så istället utgår de för säkerhets skull utifrån vad andra tycker och har värderat.

- Som kultursekreterare måste jag ha något att kunna luta mitt argument emot. Jag kan inte säga att jag valde något bara för att jag kände att det var bra. Då är det praktiskt att först sålla utifrån CV. Man väljer helt enkelt någon professionell.

- Allt för ofta läser man CV istället för att se konsten.
- Ja, därför behövs kvalitetskriterier för institutioner.
- Konstscenen är så otroligt traditionell. Stämpeln från vissa skolor och vissa stipendier är det som betyder något.
- Kvalitetsbegreppet vidhänger ett namn. Ett okänt namn kan göra något bra, men bedöms annorlunda.
- Man sätter verket i kontexten hela konstnärens produktion. En konstnär som är ett namn, tänker man borgar för kvalitet, en bra berättelse – så man är positivt öppen.

-… och sen plötsligt kom jag med på en utställning – med exakt samma material som jag hade refuserats med vid otaliga gånger – och då, då, lossnade det för mig. Fast det var samma material så fick jag nu alla dessa stipendier, utställningar m.m.

- Som konstnär jobbar man mot sitt cv. För det hänger ihop. Vill man ha det där stipendiet, den där utställningen, det där uppdraget - måste man göra så.
- Kvalitetsdefinitionen ligger då utanför verket.
- Ja, det verkar så.

***************
om att bedöma kvalitet

- Det är alltid andra som bestämmer vad kvalitet är
- De bedömer ”rätt ställe”, ”rätt namn”, ”vem som äger verket” – det rör sig om andrahands relationer.


- Skall vi inte ställa oss frågan: Vem pratar om kvalitet, vem ingår i diskussionen? Om en viss person säger att det är bra så är det så. Trovärdigheten är vad det hänger på.
- Svar: Galleristerna, konsthallschefer, Biennalcurators, konstnärsnämnden, Stockholm, kotterier med makt och pengar – de ingår i diskussionen.
- Konsthögskolorna! Examinerade konstnärer känner sig kanske kvalitetsstämplade. Men det finns ett ”Bäst-före datum.
- På Mejan har man lärt dig se sig själv som inkluderad i kvaliteten.

- Det brukar saknas redogörelser för hur konst bedöms kvalitativt. Vad har en jury gått på? Det borde redogöras.
- Hur säkrar man urvalet för kvalitet?
- Kan man skapa en konstnärslegitimation?
- Det hade man i öststaterna förr: legitimerad konstnär, certifierad.


- När t ex offentlig konst köps in är det viktigt att beslut fattas av flera kunnig och erfarna medarbetare - tillsammans. Inte av enskilda individer som godtyckligt köper offentlig konst efter egen smak.

***************

om subjektivitet/tyckande

- Subjektivitet innebär att det slår an någonting hos en. Kan ha med referensramar att göra, en kännedom, en överblick. Subjektivitet kan också ha att göra med kvalitet – att man upplever något.
. Trender och smak - som ju är subjektivt - används som kriterier för urval, men man säger ”kvalitet”!


- Jag har inga problem att skilja personligt tycke och smak från min uppfattning om kvalitet.
- Inte jag heller.
- Samma här.
- Ja, har man utbildningen får man kompetensen att göra ett urval.


- Hos dem som gör urval måste man kunna ställa kravet på en kapacitet att skilja personligt tycke och smak från kvalitet.
- Urvalsgrupperna får inte vara för homogena. Då tror de bara att de kan skilja mellan smak och kvalitet.

- Ta t ex den konst som ej är ”vår” - som Indien, Afrika, och Kina – och nu menar jag det riktiga, som inte efterhärmar det västerländska …dvs inte sprunget ur medelålders manligt Västerländskt perspektiv. Det som är bra för dem kan av oss upplevas som tomt - eftersom vi inte har någon personlig referens eller en samhällelig ingång. Vi förstår inte. Det har jag upplevt med riktig kinesisk konst i Kina - konst som de ansåg vara bra. För mig var det bara platt. Men det innebär ju inte att det var dåligt, bara att jag inte kunde ta det till mig.

***************

om tid

- Man kan läsa sig till konst. Konst kan kräva tid av betraktaren innan man gillar det. Det kan behövas förklaringar.
- Kvalitet finns i förhållande till tid; i processen, att det tagit tid, mognat. Här pratar jag som utövare av konst.
- Ja, kvalitet över tid. Att det kräver tid är det kvalitet?
- Det skall hålla i längden. Man kan först bli begeistrad, sen känner man tvärtom – eller så gillade man det inte först, men sen växte det. Konst får ta tid.


- Existerar konsten och dess kvalitet just i ögonblicket man betraktar utställningen, verket etc? Eller existerar det efteråt?


- en tillfällig upplevelse kan också vara för evigt.


- Frågan om kvalitet kom inte förrän konst blev konst. Innan dess var det en egen värld; schamanism, riter – det handlade om en önskan om att berätta i form av bilder.